Språkförbistringar och kulturktrockar, det är sånt som många förknippar med olika språk och andra länder. Men har ni tänkt på att det också uppstår i mötet mellan olika fackspråk och hantverkstraditioner? Visst visste jag att det fanns skillnader mellan olika grupper av textilstudenter, syende hobbyutövare och yrkesverksamma så som skräddare, sömmerskor och andra textilhantverkare. Jag trodde bara inte att skillnaden var så stor! Det som är helt rätt inom en sömnadstradition kan vara ganska okänt i en annan, och vice versa.
Här kommer lite exempel ur handsömnadsenkäten som jag gjorde i början av Historiska stygn-projektet.
Om termerna pricksöm, prickstickning och prickfållning
En av frågorna i yrkesenkäten var att definiera skillnaden på termerna pricksöm, prickstickning och prickfållning. Här skilde sig svaren ganska mycket beroende på de svarandes bakgrund.
En prickfållning är ett fållstygn där stygnet syns i större eller mindre grad på utsidan.
/Folkdräktssömmerska (ur yrkesenkäten)
Den här definitionen är den som jag uppfattar är allmänt rådande inom folkdräktssvären. Antagligen för att tekniken också främst används inom folkdräktssömnad och sömnad av historiska plagg.
Prickfållning … En fåll ska inte synas!
/Skräddarmästare (ur yrkesenkäten)
Den som skrivit det här är en yrkesverksam skräddare med mästarbrev. Inom skrädderi så ska en fåll verkligen inte synas, därför kan ju termen prickfållning verka helt galen! På ett vis kan jag hålla med, för den kantning som görs med prickfållning är ju egentligen ingen fåll utan snarare ett sätt att fästa ihop yttertyg och foder. Som en stoffering. Men vad skulle det kallas annars? Genomgående stoffering kanske? Finns det kanske en term inom klassiskt skrädderi eller är tekniken bara ovanlig där? Inom modernt skrädderi så får ju stygnen inte synas på samma sätt som i till exempel historisk sömnad eller folkdräktssömnad.
Spännande. Här känner jag att mitt svar blir mer personligt. Jag har tidigare använt mig av termen prickstickning för att beteckna en stickning med korta efterstygn som … bildar en rad glesa prickar. Så som man kan se i t.ex. foderisättningar i historiska plagg. Jag har sedan genom diskussioner med andra förstått att en prickstickning också kan vara gjord med förstygn där den synliga delen av stygnet bildar en prick, som exempelvis på handstickade kavajslag. Termerna pricksöm och prickfållning använder jag inte.
/ Lärare och med gesällbrev (ur yrkesenkäten)
Det här svaret är också intressant, och tar dessutom upp att en prickstickning kan göras med både för- eller efterstygn, att det är något som hen förstått på senare tid och i möte med andra, det var alltså inget som togs upp under utbildningen.
Ett annat spännande citat om sömmar som bildar prickar är det här:
Använder pricksöm men har av min skräddarkollega förstått att vi inte menar samma sak.
/Konsthantverkare med gesällbrev (ur yrkesenkäten)
Jag blir ju bara SÅ nyfiken av det här. Vilka olika sätt har de två kollegorna att sy sina prickar på?
Om någon förresten funderar på vad de här teknikerna heter på engelska så är den terminologin också lite rörig, men i senaste Patterns of Fashion kallas prickfållning i alla fall för underhand hem stitch. Prickstickning brukar ofta kallas för pick stitch.
Prickstickning i zickzack över en redan sydd söm
Det här är en ganska ovanlig söm, men kort sagt kan man säga att det är en slags prickstickning som görs över en redan sydd söm. Hittills har jag hittat källor på den i folkligt 1800-tal i norden och arkeologiskt stadsmaterial från medeltida Estland.
Nej, jag skulle välja att lägga två separata prickstickningar istället, en på var sida för att minska risken för dragningar.
/Skräddarmästare (ur yrkesenkäten)
Att göra som skräddaren i citatet ovan är fullkomligt självklart, särskilt om man jobbar inom det sömnadsideal som modernt skrädderi innebär. Den här sömnadstekniken verkar dock mest ha använts av bygdeskräddare i vissa områden under 1800-talet, de har haft helt andra förutsättningar och helt andra ideal än samtida skräddare i städer. Sömmen har troligtvis använts för att platta till och dra ihop en redan sydd söm istället för att använda pressjärn, i stort sett skapa medvetna dragningar: sömmen blir då tight och lite vågig.
Använder den jätteofta, men har inget namn på den.
/Konsthantverkare (ur yrkesenkäten)
Den här personen har uppgett att den inte har någon officiell sömnadsutbildning men handsyr i stort sett dagligen i yrket. Det är också den enda av de yrkesverksamma som uppger att de faktiskt använder den här tekniken.
Av de hobbyaktiva så var den också ganska okänd, endast 1% av dem hade använt den.
Men, vem har då rätt?
Rätt och rätt, ja i de här exemplen har ju alla svarande rätt utifrån sin kontext. Handsömnad är ett uråldrigt och fortfarande levande hantverk, men uppenbarligen finns det ganska många olika grenar av traditionen. Det som är helrätt i en hantverkstradition kan vara helknasigt i en annan.
Lätt att beskriva? Nej.
Spännande? Ja!
Om projektet Historiska stygn i nutid:
Historiska stygn i nutid är ett projekt finansierat av Nämnden för hemslöjdsfrågor. Projektets mål är att samla in kunskap om handsömnad genom tiderna för att kunna göra denna kunskap tillgänglig för fler och samtidigt göra det på svenska. Mer om projektet i ett tidigare blogginlägg: LÄNK.
emma frost 