emma frost

Har du någonsin känt att det är något du skulle vilja lära dig, men inte vet riktigt vad eller hur? Och har du tänkt på att ibland när man möter någon som är väldigt intresserad av nästan samma sak som en själv, så kan man ändå helt olika saker om ämnet? Det har jag tänkt på rätt mycket under Historiska stygn-projektet. Sedan det startade har jag fått inblick i många, många tankar och funderingar kring handsömnad, textila traditioner och kunskapstradering. Superspännande!

En sak som slagit mig är hur många olika handsömnadskretsar det finns idag: Skräddare, sömmerskor, klädnördar, textilkonstnärer, vävare, lajvare, reenactors, modeintresserade, broderande med flera. Alla de grupperna har lärt sig sy i olika sammanhang, av olika personer och med helt olika syften. Därför syr de också på olika sätt. Det här syns väldigt tydligt i hur folk pratar om sitt hantverk, vilka ord man använder och vilka tekniker man väljer.

Under Historiska stygn-projektets början så gjorde jag en enkät till hobbyverksamma personer som syr för hand, och en för yrkesverksamma. De hobbyverksamma fick bland annat frågorna Finns det något som är svårt med handsömnad? och Vad vill du lära dig inom handsömnad?

Över en fjärdedel tyckte inte att det var något speciellt som var svårt, men bland de svårigheter som ändå nämndes var de vanligaste svaren jämna stygn, ergonomi och när det är tjockt eller många lager.

Topp tre saker som folk var mest sugna på att lära sig var flera olika stygn och sömmar, vad stygn/sömmar passar till och broderi/dekor.

Intressant va? Det är inte nödvändigtvis det som är svårt som folk vill lära sig mer av.

De yrkesverksamma fick frågorna Finns det någon teknik du önskar att fler kände till? och Vad önskar du att andra hade kunskap om? Över 70% svarade ja på den första frågan. På den andra frågan så önskade många att fler visste att det går att sy för hand/vågar prova. Sedan kom mer tekniska svar, så som att spänna upp tyget under sömnad, att alla sömmar har sin plats och funktion, och tekniker så som pricksöm, märkstick, tråckling, stofferstygn samt efterstygn.

Det känns som om hobbyverksamma och yrkesverksamma är överens här: Det finns himla många tekniker som är bra att kunna. Problemet är väl kanske att de är svårt att få information om de tekniker som används utanför ens egen sömnadskrets?

…och för övrigt så håller jag med i enkätsvaren om vad fler borde kunna, framför allt: Att våga prova, alla sömmar har sin plats och funktion och såklart också tråckla!

För alla som undrar vad sjutton tråckling är så är det stora stygn (ofta förstygn) som sys temporärt. Det kan vara som markering istället för att krita, för att hålla ihop yttertyg och foder under sömnaden eller istället för att nåla när en söm ska sys. Tråckling kan också användas för att hålla ihop fickor, knapphål och sprund under arbetet så de inte tappar formen. Sen tas tråckelstygnen bort. Kan låta onödigt, men tro mig, det är värt att tråckla! ALLT blir lättare då.

Om projektet Historiska stygn i nutid:

Historiska stygn i nutid är ett projekt finansierat av Nämnden för hemslöjdsfrågor. Projektets mål är att samla in kunskap om handsömnad genom tiderna för att kunna göra denna kunskap tillgänglig för fler och samtidigt göra det på svenska. Mer om projektet i ett tidigare blogginlägg: LÄNK.