emma frost

I början på november var jag i Stockholm och hämtade mitt gesällbrev. Ganska bra start på november ändå. Ända sedan det blev möjligt att ta gesällbrev i just dräktsömnadsyrket har jag tänkt att jag ska göra det. Men livet, vardagen och ett par flyttar kom liksom emellan.

Eftersom jag hade fullt upp med Historiska stygn-projektet, flytt och en del undervisning så valde jag att ansöka om validering istället för prov. Det är alltså något man kan göra om man har varit verksam inom dräktsömnad i minst 10 år. Sen behöver man skicka in diverse intyg och blanketter, portfolio samt ”det som behövs till gesällprovet, fast gärna mer”. Så det gjorde jag. Sen fick jag skicka in en komplettering. Men det blev godkänt! Såhär i efterhand är det oklart hur mycket tid jag egentligen sparade på att göra validering istället för prov.

Hur som helst. Jag behövde plagg att skicka in och många av de plagg jag sytt är ju hos de kunder jag sytt dem åt. Tur då att kunderna ibland också är mina vänner så att vissa plagg går att låna tillbaka. En av de sakerna som jag skickade in var nämligen vittröjan som jag sydde åt Sara (väverska i Kulturlagret) för några år sedan. Jag skickade också in bland annat 1830-talssärken, vitsärken och lite annat (plagg, provlappar, storleksgradering, uppmätning och sånt) att få med alla olika moment. Allting handsytt, för kriterierna tar avstamp i det sömnadsideal som gällde folkligt dräktskick innan industrialism, symaskiner och storproduktion. Då är det handsytt som gäller. Men till det hela skulle det också bifogas kommentarer om vilka sömmar som skulle kunna bytas ut mot maskinsömmar utan att påverka plagget för mycket. Vi lever ju ändå i nutid.

Om någon är sugen på det där med gesällbrev så är det bara att gå till Sveriges Hantverksråds sida och kolla på provbestämmelser, riktlinjer och datum.