Det går ju moden i allt, även i historiskt återskapande. För några år var det väskor med väskbyglar i trä som blev en trend inom vikingareenactment. Det var antagligen delvis på grund av fynd av flera väskbyglar från Birka (ni kan läsa mer om dem på marinarkeobloggen). Även jag hakade på trenden och gjorde mig en väska. Det är ju en jättepraktisk modell och dessutom precis lagom stor för en liten säckpipa, nycklar och plånbok. Nu har det även blivit en väska till min svägerska, men denna gång har jag täljt byglarna av asp, Man tager vad man haver.
Sedan de där byglarna från Birka hittades har jag funderat då och då på det faktum att väskor med väskbyglar tycks ha varit väldigt spridda både i tid och rum. Det finns fynd av vikingatida väskbyglar från bland annat Birka, Danmark och Tyskland. Även under senare tidsperioder finns dem. Under 1400- och 1500-talet ser man till exempel en variant av väska med enklare väskbyglar på bilder, ofta i samband med mat, till exempel ärtor, fisk eller bröd. Dessutom blev jag sugen på att ha en praktisk, lagom stor väska för medeltids- eller renässansevenemang också. Denna gång är byglarna täljda i ek av min sambo. Det är ju lite svårt att hinna med att tälja själv när man ammar hela tiden.
Kuriosa: Det finns även väskbyglar från vasaskeppet, men de är av horn och troligtvis samiska. Liknande väskbyglar finns i Sapmi från såväl 1800-tal som nutid. Och från sen järnålder i Uppland. Spännande, eller hur?
emma frost 