I september var jag ute och flög. Vanligtvis har jag med mig någon form av slöjd när jag reser, men inför den här resan var jag lite osäker. En långflygning till USA, vad får man ha med sig då? Resebolagets hemsida gav en information och deras informatörer i telefon gav en annan. Ett som var säkert var i alla fall att utan slöjd kunde jag ju inte åka någon stans. Vad skulle jag annars göra stillasittande i så många timmar? All slöjd som krävde metallredskap valdes bort och jag tog med några växtfärgade nystan med ullgarn samt en virknål i trä. Inte kunde de väl tro att jag skulle kapa flygplan med en trävirknål? Att jag skulle försöka strypa piloten med kardgarn? Det är ju inte känt för att ha hög draghållfasthet direkt…
Hur gick det då? Ja, den enda kommentar jag fick om min reseslöjd var att en i kabinpersonalen artigt frågade vad det skulle bli. Det var bara att virka på allt vad jag orkade. Tyvärr sov jag större delen av flygningen så naturligtvis var bara halva sjalen gjord när jag kom hem igen. Nu är den sent om sider både färdig och fotad, lagom till kylan och vintern.
emma frost 