emma frost

Under våren hade Sara Kånåhols / Kulturlagret och jag ett samarbete igen, egentligen en väldigt gammal idé som vi inte har hunnit ta i tu med förrän nu.

Sara vävde för flera år sedan vit vadmal, vi har länge tänkt att det skulle bli en vittröja till moradräkt av den, eller snarare två. En till mig och en till henne. Förra hösten hade hon äntligen tid att väva ett foder. Bolsterrandigt hellinne, precis som i flera av de gamla vittröjorna från 1800-talet som finns i Zornsamlingarna. Mönstret gjorde jag efter ett par gamla handsydda vittröjor ur min egen samling och i våras blev det äntligen tid att sy.

Saras tröja är halvfodrad och sömnadsteknikerna är samma som i de äldre handsydda vittröjorna: Spilesøm i sid- och axelsömmar, fällsöm i krage, ärmar samt kilar och skörten ihopsydda med efterstygn och med ihopkastade sömsmåner. Nederkant och framkant är sydd med fållstygn med iläggstråd samt en efterstyngsstickning. Fodret är fastsytt med prickfållning i framkant och tröjan har fyra par hyskor och hakar (även de handgjorda). Kikar man på 1800-talsvittröjor från Mora så är de i stort sett alltid sydda på samma vis, förutom att vissa även kan ha en korsgående prickstickning över de bärande sömmarna i bål och ärm. Även antalet hyskor och hakar är ständigt återkommande: nästan alltid fyra par.

Saras vittröja var det sista stora slöjdprojektet innan föräldraledigheten och därför har jag varken hunnit skriva om den ännu eller ordna ordentliga foton där den bärs tillsammans med resten av moradräkten. Det får helt enkelt vara, en sådan bild får komma när den kommer.