Jag har svårt att hålla mig från saker som jag tycker är roliga. Det är alltid lusten som styrt mina val när det gäller utbildning till exempel, men ibland när jag pluggade textilvetenskap i Uppsala och under sömnadsåren på Sätergläntan så kröp funderingarna på mig. Vad ska jag med den här kunskapen till? Kommer jag ha nytta av de här studierna? Nu så här i efterhand så har jag svar på den frågan: Ja! Jag har nytta av det mesta av den där kunskapen, och kommer säkert få nytta av resten också vad det lider.
Liturgisk skrud (textiler till prästen och kyrkorummet) till exempel, det läste vi om på textilvetenskapen och visst var det intressant men inte tänkte jag så mer på det sen. Inte förrän Frida på Alice Lund Textilier ringde i höstas och frågade om jag kunde sy mässhake, stola, bursa och kalkduk av tyg de skulle väva till St Ansgars kyrka i Uppsala. Den skulle sys för hand. Jo, det kunde jag ju.
För att göra en halvlång historia kort så spenderade jag delar av januari och februari i vävateljén på Alice Lund i Borlänge och sydde. Garnet till mässhaken är spunnet på Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda och sedan färgat och handvävt på Alice Lund Textilier AB i Borlänge. Banden är vävda av Anna-Karin Lindberg och till sist har jag sytt ihop de hela för hand (med lite hjälp av de fantastiskt trevliga väverskorna på grund av snäv tidsram). Mässhaken är gjord efter skisser av Sofia Widén, en av 1900-talets stora textilkonstnärer, och bursa, stola och kalkduk följer samma formgivning.
Att vara en del i en så pass lokal tillverkningsprocess var otroligt roligt! Dessutom är stämningen på Alice Lund himla mysig. Även om det är skönt att inte behöva pendla till Borlänge mer så kan jag sakna väverskorna där, och den fantastiska garnhyllan (som skymtar i bakgrunden på några av bilderna) förstås.
emma frost 