emma frost

Under senvintern har jag sytt två stycken åhldräktsliv, båda i handvävt halvylle (väverska: Karin Andersson). Snörliven är av två olika varianter: Ett högtidsliv och ett lite mer allmänt. De är sydda med en blandning av maskinsömnad och handsömnad, det bästa från två världar alltså. Maskinen är effektiv, men det finns mycket den inte klarar och dessutom ger hand, nål och tråd en helt annan precision.

Historiskt sett så syddes högtidsliven av randig kalmink, ett glättat ylletyg som var populärt under 1700-talet. Eftersom kalminkerna var köpetyg (från England dessutom) så fick de högre status än hemvävda tyger. Kalmink slutade dock tillverkas för ett par sekel sedan, så idag sys högtidsliven av handvävt halvylle med en liknande randning.

Under 1800-talet användes de här livstyckena till svarta eller röda kjolar (för de som hade råd med en röd kjol vill säga) och med blått raskförkläde.

Det andra snörlivet är något mer vardagligt och har en enklare randning. Det tycks historiskt sett ha använts både vid mindre högtider och till vardags. Eftersom det inte är lika högtidsbetonat så bärs det med svart kjol. Förklädena och de andra tillbehören har varierat beroende på situation, men mer om det en annan gång.