Såhär mellan jul och nyår med allt glitter kan det kanske passa med något väldigt oglamoröst? Låt mig bjuda på en av mina favoriter:
Den här empirklänningen, är den inte fantastisk? Den är ur Nordiska museets samlingar och sydd av halvylle. Inventarienummret är NM.0144654 om någon är nyfiken. Samtidigt som klänningens snitt med det lilla, lilla ryggstycket och den höga midjan verkligen skriker empir så är plagget rätt långt från det ideal som de samtida modeplanscherna förmedlar. Det spelar helt enkelt ingen roll om det är inne med importerade skira bomullstyger om det bästa man själv har tillgång till är hemvävt halvylle… Enligt digitaltmuseum.se verkar klänningstyget dessutom vara återanvänt.
Citat:
Tyget är enligt uppgift vävt 1803 i Fanbyn, Anundsjö sn., men verkar inte vara avsett för en klänningen eftersom det finns så mycket skarvar och tyget inte är lika över hela klänningen. Ser mer ut som ett tyg tänkt för inredning, som sängförlåt eller liknande. Ett bra exempel hur man i folkligt dräktskick tagit upp empirstilens klänningar.
När jag först såg den här klänningen på digitalt museum tyckte jag att den var fulsnygg och charmig på grund av skarvarna och de otippade tyget. Sedan dess har jag tänkt ganska mycket på den. Idag tycker jag att den, helt seriöst, är fin. Fin för att någon faktiskt lyckats göra en så moderiktig klänning av ett (redan då) omodert material. Fin för att någon tagit vara på materialet och skarvat där det behövts. Det finaste kanske är att skarvar uppenbarligen ansetts ok, fast de är så odiskreta.
Kanske är det tankesättet något att ta efter idag? Tänk vad mycket material, resurser och energi vi skulle kunna spara på ett klädideal som var mer tillåtande mot skarvar, lagningar och omsydda plagg.
emma frost 
Mönsterpassning efter bästa förmåga fram, där det syns, och efter materialtillgång bak, där det är mindre viktigt med det estetiska.
GillaGilla