När jag har tid att sy saker till mig själv så blir det ofta för att jag vill undersöka någonting. I våras var det ett danskt vikingatida fynd som jag blev inspirerad av, ett fragment av en hängselkjol från Køstrup. Det finns väldigt lite textil bevarat från vikingatiden, och det som finns är ofta fragmentariskt. Den gamla hängselkjolen från Køstrup är inget undantag, det finns bara småbitar kvar så mycket är öppet för olika tolkningar.
Den bevarade hängselkjolen från Køstrup är sytt av blått, tuskaftat ylle och endast en del av framstycket och den trådraka sidosömmen har bevarats. Framstycket är rynkat i små, små täta rynkor mellan spännbucklorna. Där sitter även ett brickband fäst mellan hängselöglorna i ylle. Hur bakstycket sett ut vet man inte, vilket öppnar för olika tolkningar. Jag valde att rynka min hängselkjol bak, mycket därför att den enda bevarade sömmen i är originalet trådrak, vilket tyder på att plagget inte varit figurnära. Rynkningen ger plagget vidd utan att kräva formade sömmar eller kilar. Dessutom så tycker jag att det är fruktansvärt kul att sy rynktrådar.
Det där brickvävda bandet som fanns på originalet har jag inte försökt mig på. Än. Därför saknar min nysydda hängselkjol brickbandsdekor fram. Planen är att någon gång hinna med det också. Det är nämligen vävt i en teknik jag ännu inte vävt, så det måste jag ju bara prova!
emma frost 