Det finns stunder då man undrar över hur folk egentligen tänkte när de gjorde sina kläder. Ett sådant exempel som jag länge funderat på är en hätta från Skjoldehamn i Norge, daterad till tidig medeltid. Den är sydd med sömmar som jag inte skulle ha valt, och utklippt på ett sätt som jag inte riktigt förstår varför. För att försöka förstå det här plagget lite bättre så bestämde jag mig för att göra en likadan. Kanske något nytt skulle gå upp för mig under processen?
Så, jag sydde upp en hätta i samma storlek som originalet och med samma tekniker. Tygvalet föll på ett växtfärgat ylletyg jag hade liggande. Inte helt likt originalet, men det fick gå ändå. De flesta sömmar är gjorda med efterstygn från rätsidan och sedan nedsydda från insidan med fållstygn med en ilägstråd. Det är ett hyffsat effektivt sätt att sy på. Sömmen mitt bak är sydd på ett lite annorlunda sätt, men även det en ganska tidseffektiv söm. En av de lustigaste sakerna med hättan är sömmen som går mitt på huvudet. Genom ett flertal stickningar rakt igenom huvan bildar en tuppkam. Varför? Ärligt talat vet jag inte, men en chansning är för att ge stadga.
Hättan är också utklippt på ett lite udda vis. Den består av tre delar: En huvuddel och två fyrkantiga bitar som fungerar som kilar fram och bak. Inget konstigt med det egentligen, förutom att den som sytt originalhättan skulle kunna vikt tyget på ett sätt så att sömmen mitt bak skulle kunna effektiviserats bort. Av någon anledning är tyget istället vikt så mitt fram, där också både huvudhål och sprund för kilen är uppklippt. Jag gjorde likadant, av nyfikenhets skull.
Sist men inte minst så har vi snoddarna. Granna fyrflätade snoddar på var sida om huvudet. De må se konstiga ut, men fyller en funktion. Utan dessa snoddar fungerar hättans framkanter nämligen mer eller mindre som skygglappar. Med snoddarna knutna bakom huvudet ser man något mer åt sidorna.
Kom jag fram till något då? Jovisst. Plagget är relativt tidseffektivt sytt och dessutom funktionellt. Hättan sluter tätt om huvudet så det inte drar om nacken och snoddarna hjälper upp sikten. Tyvärr kan man nog inte säga att Skjoldehamnshättan passar inom dagens estetiska ideal, varken vad gäller nutidskläder eller historiska kläder. Min gulaktiga variant av den av förekommen anledning fått namnet kycklinghättan….
Om någon är sugen på att veta mer om originalet så finns en del litteratur på ceilingpress.com.
emma frost 