Texter som den här kan lätt ge en lite perspektiv, på dräktskick, vardagskunskap, återbruk och inte minst textilens roll i samhället. Jag tycker det är rätt spännande.
A. Kläderna dom gjorde man hemma?
B: Ja vi ärvde, klutvävde och sydde kjolar. Man kunde inte fara nånstans i en sån där kjol utan då skulle det vara rynkad kjol. Till och med mamma din har fått två mor åt Ida och Karin. Då var vi fina när vi satte på oss rynkad kjol, fast vi bara skulle till Vika och handla så skulle vi ha rynkad kjol. Ja det var bara dräkten då, sommar som vinter. Hemma när man vävde sån där klutväv så klippte dom sönder stickylle och rev upp det och koka vatten uppå det och skinna det och så karda dom och spann och sen vävde dom. Sticka dom av så att det kom grått så var det ännu finare. Dom skicka väl av för att väva vadmal åt karlarna också och karlarna hade bara vadmalskläder.
…
C: Ja jag minns att mamma hade långa vadmalsvävar.
…
A: Det skulle väl stampas och tövas också?
B: Ja det skulle det
C: Det fanns ju en stamp i byn här.
A: Gjorde man det för att det skulle bli tätt?
C: Ja det gjorde man, man töva och stampa. Det fordras att dom hade tackor i alla gårdear.
B: Ja och det hade man. Man behövde inte köpa så mycket på den tiden utan man gjorde det själv.
C: Ja det var sånt som kallas för naturhushållning.
A: Höll man på med sånt på kvällen?
B: Man får verkligen undra när dom har gjort det, jag vet aldrig i världen när mor hann göra allt som hon gjorde.
C: Jag vet att jag vaknade många gånger tidigt på morgonen genom att spinnrocken gick.
B: Nej det var aldrig att sitta göralös.
emma frost 