Kläderna voro mycket slitstarka och lappade många gånger … ”Det var en skam att ej lappa utan att gå trasig, men det var ingen skam att ha lapp på lapp, det var heder”. De fina, praktfulla dräktdelarna däremot … användes med stor aktsamhet och varade från genaration till generation.
Citatet är från sidan 86 ur Övre Dalarnes bondekultur under 1800-talets förra hälft – Folkdräkter av Ella Odstedt. Jag tycker det är tänkvärt. Visst är det intressant hur man förhåller sig till trasigheter, skarvar och lagningar, och hur synen på detta förändras i takt med samhället förändring?