Något som jag är barnsligt förtjust i är gamla bilder på folkdräktsklädda personer. Favoritkategorin är sekelskiftesfoton, de brukar nästan vara lite extratidstypiska. Exempel på det är sekelskiftesmidjor, korsetter, modeblusar, yllekjolar, förkläden och livstycken anpassade efter modesiluetten. Detta tillsammans med en tidstypisk frisyr och gärna fotat i en studio med någon pittoresk kuliss i bakgrunden.
Jag vet inte varför de här fotona tilltalar mig så mycket. Kanske är det för att de är så otroligt anpassade efter dåtidens stilidea? Sen är det förstås svårt att veta exakt vilka kort som föreställer en mer eller mindre slimsklädd kulla och vilka som föreställer stadsdamer i lånade dräkter… men det gör nästan ännu intressantare.
Just dessa bilder hittade jag hemma hos hos Johanna, som också har en läggning åt semifolklig sekelsiftesromantik. Med tanke på frisyrerna och den korsetterade siluetten bör de vara tagna under sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Jag tycker bilderna är spännande och de väcker en hel del frågor. Är det kvinnor från landet som vill vara moderiktiga eller damer från stan som vill vara pittoreska? Hur hårt kan man anpassa en folkdräkt till modet utan att det upphör att vara en folkdräkt? Varför anses vissa dräktdetaljer så viktiga att de är med i dräkterna på fotona medan andra har detaljer ändrats eller helt har valts bort?
emma frost 