En gång för flera år sen så var jag och min kära mor på Solleröns hemslöjds utförsäljning. Där fanns allehanda saker som brukar finnas på en hemslöjdsaffär, men lite mer urplockat eftersom mycket redan sålts. Bland det som fanns kvar hittade vi en del tyg, till exempel ett vitt tuskaftat ylletyg på dubbel bredd. Tyget hade relativt gles trådtäthet och kanske ingenting man använder särskilt ofta, men det var handvävt och hade jättefina stadkanter. Dessutom så kostade det 100 kr per meter. Det slutade med att jag åkte hem med 16 meter tyg av nyss nämnda tyg. Det kunde ju vara bra att ha.
En annan sommardag fick jag och ett par vänner för oss att växtfärga, det hela var ganska spontant och vi tog vad betmedel och färgämnen vi hade, däribland gurkmeja. Ett par meter av det handvävda tyget åkte ned i badet och blev knallgult. Sedan dess har både det ofärgade och det knallgula tyget legat nedpackade i mina materiallådor i väntan på något bra projekt.
Empirkappan som jag mätt upp inför rekonstruktionsprojektet här på Sätergläntan hade ett grön boj som foder i liv och ärmar. Tuskaftat, ganska glestvävt ylletyg helt enkelt. Tiden var inne för en del av mitt handvävda fynd att bli plagg! Efter som gult och blått tillsammans brukar bli grönt så provade jag att doppa den knallgula tygbiten i indigo. Det gick inget vidare. Jag visste redan innan att gurkmeja är ett allmänt dåligt färgämne om man vill ha beständiga och pålitliga färger. Efter att ha försökt färga över gurkmejan med indigo så insåg jag att gurkmeja i första hand en är krydda, inte färgämne: Resultatet av första doppet i indigon var närmare orange än grön. Några doppningar senare var hela tygbiten flammigt mossfärgad. Väldigt fint visserligen, men helt fel i rekonstruktionssyfte. Nåja, det kan vara bra att ha till något annat.
Som tur var hade jag ju bra många meter till. Det var bara att klippa av 1,5 meter ofärgat tyg och börja om. Gör man rätt från början så blir det nämligen rätt från början. Efter lite konsultation med min färgningslärare Mia samt den fantastiska boken Växtfärgning av Gösta Sandberg satte jag igång. En helg i mitten på januari spenderade jag iklädd förkläde och plasthandskar med skolans jättegryta, björkblad, indigo och allt annat som hör därtill. Resultaten blev helt klart bättre den gången: Tyget var numera mjukt klargrönt och lyckan total.
emma frost 