Jag har länge tänkt att guldbroderi är ett hysteriskt pilligt, tidskrävande och nästintill ouppnåeligt hantverk som någon mästare ägnade sig åt under medeltiden och ett tag framöver. Då när folk verkligen hade tid för saker och ting. Se bara på alla gamla liturgiska broderier i Uppsala Domkyrka eller på Historiska Museet. Trots att jag sett dem så har jag har länge tänkt att sådana broderier faktiskt inte borde gå att brodera… de är för fantastiska.
Nåväl, här på Sätergläntan fick vi sömnadstreor erbjudande om att vara med på en kurs i guldbroderi för Eva-Lotta Hansson. Även om jag länge misstänkt att det skulle vara alltför pilligt och glittrigt för att tilltala mig så var jag för nyfiken för att tacka nej. Nu har jag insett att guldbroderi är hysteriskt pilligt och tidskrävande, men också helt fantastiskt. Helt ouppnåeligt är det dock inte, bara nästan.
Under veckan som vi haft guldbroderi har jag hunnit med att förbereda ett broderi, göra allt underarbete och testa några olika tekniker med bland annat silke, guldtråd, gyllenläder och olika sorters kantiljer. Arbetet kommer aldrig att bli klart eftersom jag tänkt ha det som en provlapp, syr jag färdigt så kommer inte underarbetet att synas. En av de dyrare provlappar jag någonsin gjort.
emma frost 