Sedan jag började spinna på allvar så har jag funderat en del på redskap. Ett av dessa är rocken, vilken är en mycket behändig liten pinne. Den går under en massa andra namn, lite beroende på hur och till vad den används: rockhuvud, handrock, linfäste, ullstav, herkul, tottaträ eller på engelska bland annat distaff.
Herkul, rock, fiberfäste. Kärt barn har många namn.
Många spinnrockar har ju fortfarande rockhuvuden, men idag ser man sällan folk som spinner med slända och använder rock. De gånger jag har provat att fästa kammad ull på en rock och sedan spinna kamgarn har jag tyckt att det varit väldigt behändigt. Så behändigt att jag vill ha en fin, lagom lång och ordentlig rock istället för vad jag tidigare använt: min nystpinne. Efter att ha pratat med ett par lärare här på Sätergläntan tittade jag på en del av skolans spånadsredskap och där fanns en ca 40 cm lång rock som var väldigt bekväm och dessutom hade riktigt fin form. Den såg dessutom lite bekant ut. Var den där känslan av bekantskap kom ifrån slog mig inte förrän flera dagar senare, då kom plötsligt en del gamla minnen susande från ingenstans: Jag hade lekt med en liknande pinne i fäbon när jag var liten. En pinne med ett hantag och ett par konvexa, genombrutna partier. Då hade jag fått för mig att det var någon hemskt oeffektiv typ av visp eftersom den var så rolig att snurra mellan händerna… som tur var testade jag aldrig att vispa något med den.
Detalj av herkul. Foto: Emma Frost
Det där minnet måste vara mer än 15 år gammalt men jag tyckte ändå att det kunde vara idé att se om den där träpinnen låg kvar i fäbon. De flesta saker som finns i fäbon har nämligen legat där minst dubbelt så länge… Enligt mitt minne så hade den funnits på hyllan ovanför ett av fönstren i stugan. Härom dagen tog jag tag i saken och åkte dit med mina föräldrar och tittade efter pinnen. Den låg kvar precis där jag trodde att den skulle ligga! Inte nog med det, den var full av karvsnitt och märkt med initialerna MMD och ett årtal, antagligen 1819 eller 1879. Farmor sade att den kunde tillhört hennes mor, Maria, som gått en kurs och spunnit en del. Det fanns dessutom ett foto från den där spånadskursen visade det sig. På bilden sitter farmors mor längst till höger, vilka de andra är vet jag däremot inte. Rocken syns inte heller till, inte så konstigt med tanke på att den troligtvis inte passar så bra till en spinnrock.
Farmors mor, Håx Maria, längst till höger.
Jag blev lite nyfiken på dateringen som var inristad på rocken och kollade upp om den kunde ha tillhört någon äldre släkting. Kvinnor med initialerna MMD fanns det väldigt gott om, de flesta hette Maria eller Margit Matsdotter. Dateringen var det svårare med. Om rocken varit en friargåva så passade den inte särskilt bra in på dateringen 1879, de MMD som fanns då var antingen bara små barn eller redan väldigt gamla. Helt enkelt inte i den åldern då man skulle kunna tänka sig att man fått friargåvor. 1819 däremot stämde bättre. Det året gifte sig nämligen Böl Maria Matsdotter, min farmors mormors mormors mor. Vem vet, den kanske kan vara hennes?
emma frost 