Jag har, som tidigare nämnts, ett långtgående spånadsprojekt i sommar. Förra helgen resulterade detta i att jag och vännen Lina klättrade upp på ladvinden och hämtade ned en spinnrock som stått och dammat där i några år. Ett par extra spolar hittade vi också, vilket alltid kan vara bra att ha. Vi plockade isär spinnrocken, dammade av, torkade, sanerade från gammalt ull- och smörjfett och plockade ihop den igen.
Spinnrocken invigdes under inte alls särskilt högtidliga former: Vi testspann med lite blåsvart, ganska torrt förgarn som vi hittade i min mors gömmor, mest för att lära känna spinnrocken och hitta trevliga inställningar. Detta resulterde i ca 20g torrt och melerat effektgarn med ojämn snodd, eftersom fibern från början var rätt tråkig och vi hela tiden ställt om spinnrocken i olika lägen. Resten av kvällen spenderade vi genom att titta på ull- och spånadsfilmer på youtube. För de textilare som ännu inte utforskat denna källa till kunskap så rekommenderas det starkt. En sak jag hittade som för mig var helt ny var navajotvinning: Ett sätt att tvinna ett enda entrådigt garn med sig själv så att det blir tretrådigt. Detta provades självklart på det blåsvarta garnet som numera är ett tretrådigt effektgarn och på grund av sitt utseende har fått benämningen synthgarnet. Det ser ganska kul ut men inte särskilt snyggt, kanske räcker det till ett par muddar åt något som gillar svart och skarpa blåfärger.
Senare spann jag en något mer seriös härva av ett annat förgarn från samma gömmor som det blåsvarta. Detta var melerat i rött, brunt, gult och grönt och när det spunnits till ett tunt, entrådigt garn så tvinnade jag även det med navajotvinning. Nu har jag ett hekto tretrådigt garn i klara höstfärger och planen är att det så småningom kommer förädlas till en stickad sjal.
Det är första gången som jag spinner förgarn på spinnrock och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det går ju fort men är lite tråkigt, allt förarbete är ju redan gjort! Den egna insatsen blir en ganska liten del av hela processen, både den kreativa och den tekniska. Å andra sidan så är det effektivt och är lätt att få snyggt. Nåväl, det allra roligaste är nog ändå att spinna på slända, det är går inte lika snabbt men väldigt njutbart och dessutom portabelt. Nu har min mor köpt alpackaull också, jag har bara testspunnit lite och den gör sig väldigt bra i kombination med en slända. Mjuk, len, långfibrig, härlig alpacka…
emma frost 